skolplikt

Svenska

Substantiv

Böjningar av skolplikt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skolplikt	skolplikten
Genitiv	skolplikts	skolpliktens

skolplikt

1. (juridik, utbildningsväsende) plikt för barn att gå i grundskola (och i vissa länder, men ej i Sverige, även gymnasieskola) eller på annat sätt genomgå motsvarande utbildning (oftast genom hemundervisning om kommunen gett särskilt tillstånd till det)

   Synonymer: läroplikt (officiellt i Finland), undervisningsplikt (bl.a. Danmark och Österrike)

   Besläktade ord: skolpliktig

   1921: Världshistoria:

   För att utveckla landets krafter infördes år 1872 allmän värnplikt och allmän skolplikt, och hären organiserades efter tyskt mönster.

Översättningar

plikt för barn att gå i skola eller genomgå motsvarande utbildning (genom exempelvis hemundervisning)

• bokmål: skoleplikt ^(no)
• danska: undervisningspligt ^(da)
• engelska: compulsory education ^(en)
• finska: oppivelvollisuus ^(fi)
• franska: école obligatoire
• nederländska: leerplicht ^(nl)
• tyska: Schulpflicht ^(de) f