munskänk

Svenska

Substantiv

Böjningar av munskänk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	munskänk	munskänken	munskänkar	munskänkarna
Genitiv	munskänks	munskänkens	munskänkars	munskänkarnas

munskänk u

1. (historia) den som vid ett furstehov serverade vin (och skulle ansvara för att vinet inte var förgiftat)

   Synonymer: ganymed, skänksven (ålderdomligt, poetiskt)

Översättningar

(förr) den som vid ett furstehov serverade vin (och skulle ansvara för att vinet inte var förgiftat)

• danska: mundskænk ^(da) u
• engelska: cup-bearer ^(en)
• isländska: byrlari m, skutilsveinn m
• italienska: coppiere m
• spanska: copero ^(es) m, copera f
• tyska: Mundschenk ^(de) m