Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sjana  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sjana sjanan sjanor sjanorna
Genitiv sjanas sjanans sjanors sjanornas

sjana

  1. (vardagligt) våpig kvinna; slinka, slampa, sköka
    1914: En dåres försvarstal, August Strindberg:
    »Vad är det för sjana du går och drar med i stans omgivningar?»
    1927: Systrarna Rondoli, s. 42 (Almqvist & Wiksell), Guy de Maupassant (översättning av Karl Asplund):
    Jag tänker inte stanna här tre veckor och se på hur du hånglar med den där schanan.
  2. (ålderdomligt) gammal och oduglig kvinna
    1897: Skollärare John Chronschoughs memoarer från uppväksttiden och seminarieåren, August Leonard Vondeson:
    Hans »krösen» voro alltjemt för många och för goda att plockas bort af hvilken sjane eller sjana till fattighjon, som ville, utan så mycket som tack.
  3. (ålderdomligt) enfaldig, smått fånig person[1]
 
Varianter: schana, sjanta, sjane, skjana, skjanta, skjane
Böjningar av sjana  Aktiv Passiv
Infinitiv sjana sjanas
Presens sjanar sjanas
Preteritum sjanade sjanades
Supinum sjanat sjanats
Imperativ sjana
Particip
Presens sjanande, sjanandes
Perfekt   (sjanad)?

sjana

  1. (ålderdomligt) sätta näsan högt i vädret
  2. (vardagligt eller dialektalt, västgötska) tanklöst, oroligt, förvirrat eller i förvåning glo eller stirra på ett fånigt sätt

Källor

redigera