självrådig

Svenska

Adjektiv

Böjningar av självrådig		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	självrådig	självrådigare
	Neutrum	självrådigt
Bestämd singular	Maskulinum	självrådige		självrådigaste
	Alla	självrådiga
Plural		självrådiga
		Predikativt
Singular	Utrum	självrådig	självrådigare	självrådigast
	Neutrum	självrådigt
Plural		självrådiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(självrådigt)?

självrådig

1. som inte rådgör med andra; egenmäktig; maktfullkomlig

   Ett självrådigt kommunalråd som aldrig rådgjorde med någon annan än sig själv.

   1883: Hallings Anna, August Bondeson:

   Han hette Stålbom, och folk sade, att han varit skolepräst förut och att han skulle vara en sträng och självrådig herre.

   1906 (9 jan): Ett hemskt drama. (Stockholmsbladet Nya Dagligt Allehanda):

   För att själf få bli herre öfver gården har hon till slut bestämt sig för att ta lifvet af sin själfrådige son.

   Besläktade ord: självrådighet

   Se även tesaurus: Själviskhet, Högmod, Frihet, Stränghet, Vilja, Saknad av samhörighet

Översättningar

som inte rådgör med andra

• bokmål: egenrådig
• lulesamiska: iesjrádak
• tyska: beratungsresistent ^(de)