Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sammanskockning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sammanskockning sammanskockningen sammanskockningar sammanskockningarna
Genitiv sammanskocknings sammanskockningens sammanskockningars sammanskockningarnas

sammanskockning u

  1. det att många individer (råkar) befinna sig på samma plats samtidigt (så att detta orsakar problem eller obehag); stor ansamling av folk eller djur
    1897 (27 mar): "Björnbergska kriget". (Göteborgs Aftonblad):
    Man hade nu inlöst det till folket gifna löftet, och beslöt utfärda en allmän kungörelse mot sammanskockningar, tillhållande husbondefolk att icke tillåta barn eller tjenare vistas ute efter mörkrets inbrott [...]
    2006: Det åländska folkets historia: 3. Frihetstiden och den gustavianska tiden 1721-1808, Stig Derijer:
    En så stor »sammanskockning» av bägge könen hade givit dem ett ypperligt tillfälle att frestas av främmande sockenbor.
    Synonymer: folkskockning, folksamling
    Besläktade ord: skock, skocka
    Se även tesaurus: Samling