saga

Se även Saga, såga och säga.

Svenska

Substantiv

Böjningar av saga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	saga	sagan	sagor	sagorna
Genitiv	sagas	sagans	sagors	sagornas
Som förled i sammansättningar används sago-.

saga

1. text av en litterär genre med overkliga, fiktiva berättelser, ofta för barn

   Synonymer: fabel, sägen

   Jämför: berättelse, historia, roman

   Besläktade ord: sagoaktig, sagolik, säga, sägen, utsaga

   Sammansättningar: amsaga, askungesaga, barnsaga, fesaga, folksaga, framgångssaga, godnattsaga, gudasaga, hjältesaga, jättesaga, kärlekssaga, levnadssaga, musiksaga, sagalitteratur, sagatid, sagoberättande, sagoberättare, sagoberätterska, sagobok, sagobröllop, sagodiktning, sagodjur, sagofigur, sagofolk, sagoform, sagoförtäljare, sagogestalt, sagohjälte, sagohörna, sagokung, sagoland, sagolandskap, sagolitteratur, sagoläsning, sagomotiv, sagoomspunnen, sagoprins, sagoprinsessa, sagoskatt, sagoskimmer, sagoskimrande, sagoslott, sagospel, sagostoff, sagostund, sagotant, sagoteknik, sagotradition, sagovärld, sagoväsen, sannsaga, släktsaga, vetsaga, ättesaga

   Se även tesaurus: Mytbildning, Skildring, Minnesmärke, Osanning, Fantasi

   Jämför: sago

Översättningar

fiktiv berättelse

• belarusiska: ка́зка f, ба́йка ^(be) f
• bokmål: eventyr ^(no) n
• danska: eventyr ^(da) n
• engelska: fairy tale ^(en)
• esperanto: fabelo
• finska: satu ^(fi), tarina ^(fi), taru ^(fi)
• franska: légende ^(fr) f
• isländska: saga ^(is) f
• italienska: fiaba ^(it) f
• nederländska: sprookje ^(nl) n
• nynorska: eventyr n
• polska: baśń ^(pl) f, bajka ^(pl) f, saga ^(pl) f
• ryska: ска́зка ^(ru) f, ба́сня ^(ru) f, при́тча ^(ru) f, ба́йка ^(ru) f
• tyska: Märchen ^(de) n, Sage ^(de) f
• ukrainska: ка́зка ^(uk) f, ба́йка ^(uk) f

Fornnordiska

Substantiv

saga f

1. utsaga

   má vera, at sönn sé saga þín

2. saga, berättelse, historia

   segja, ríta sǫgu

   berätta, skriva en berättelse

   hann kemr eigi við þessa sǫgu

   han har inget med den här berättelsen att göra

   vera ór sǫgunni

   uteslutas ur berättelsen

   vera í sǫgu

   nämnas i en berättelse

   svá sem sǫgu

   nämnas i en berättelse

   svá sem sǫgur eru til

   det sägs; enligt tradition

3. de händelser som gav upphov till historien

   hann var þá mjǫk hniginn á efra aldr, er sjá saga gørðist

   när detta hände

4. berättelse, redogörelse

   eigi veit ek um sǫgur slíkar, hvárt satt er

Verb

saga

1. såga

   Besläktade ord: sǫg

Isländska

Substantiv

Böjningar av saga 1.	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	saga	sagan	sögur	sögurnar
Ackusativ	sögu	söguna	sögur	sögurnar
Dativ	sögu	sögunni	sögum	sögunum
Genitiv	sögu	sögunnar	sagna	sagnanna

Böjningar av saga 2.	Oräknebart
femininum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	saga	sagan
Ackusativ	sögu	söguna
Dativ	sögu	sögunni
Genitiv	sögu	sögunnar

saga

• uttal: ˈsaːɣa pl. ˈsœːɣʏr

1. saga, berättelse
2. (vetenskaper) historia

Sammansättningar: ástarsaga, bókmenntasaga, draugasaga, dæmisaga, fjölmiðlasaga, fornaldarsaga, fornsaga, framhaldssaga, frásaga, glæpasaga, gróusaga, harmsaga, helgisaga, hetjusaga, hrollvekja, hviksaga, Íslendingasaga, kjaftasaga, kviksaga, leynilögreglusaga, listasaga, lygasaga, mannkynssaga, málsaga, menningarsaga, myndasaga, nútímasaga, píslarsaga, riddarasaga, sagnaminni, sjálfsævisaga, sakamálasaga, skröksaga, smásaga, sorgarsaga, söguskoðun, sögusögn, táknsaga, tröllasaga, veraldarsaga, ýkjasaga, þjóðsaga, ættarsaga, ævisaga, örsaga