söna

Se även sona.

Svenska

Verb

Böjningar av söna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	söna	sönas
Presens	sönar	sönas
Preteritum	sönade	sönades
Supinum	sönat	sönats
Imperativ	söna	–
Particip
Presens	sönande, sönandes
Perfekt	sönad

söna

1. (ålderdomligt) avvisa, förhindra, förvägra, vägra
2. (juridik, ålderdomligt) försumma; t.ex. försumma att utnyttja en inmutning (gruva) och därför förlora rätten till den

   1906: Svenskt biografiskt handlexikon:

   Det var han, som när det andra engelska Gellivarebolaget misslyckats och sönat grufvorna, inmutade dessa och bragte dem åter i våra landsmäns ägo.

Etymologi: Av fornsvenska synia, sønia.