sönande

Svenska

Substantiv

Böjningar av sönande	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sönande	sönandet
Genitiv	sönandes	sönandets

sönande n

1. (juridik, ålderdomligt) förlust (förverkande) genom försummelse; presensparticip av söna

   1939: Teknisk Tidskrift:

   För lagligt sönande kräves dessutom, att gruvägaren genom domstols dom dömes förlustig rätten till gruvan.