Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av ruptur  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ruptur rupturen rupturer rupturerna
Genitiv rupturs rupturens rupturers rupturernas

ruptur

  1. (ned)brytande, bristning
    Besläktade ord: rupturera
    Sammansättningar: rupturbrev, rupturstid
    Se även tesaurus: Söndring, Tvedräkt