rote

Se även Röte.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rote	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rote	roten	rotar	rotarna
Genitiv	rotes	rotens	rotars	rotarnas

Två Douglas A-4 Skyhawk i rote.

rote u

1. (historiskt) (mellan 1682 och 1901) del av en socken som skulle underhålla en soldat (ryttare, båtsman) med lön, mundering och torpställe (soldattorp)

   1990: Svenska soldatnamn : en forskningsöversikt, Mats Wahlberg:

   Samtidigt infördes också s.k. ständigt knektehåll; socknarna indelades i rotar, som var och en ålades att underhålla en soldat med lön och torpställe.

   Etymologi: Av fornsvenska rote.

2. (luftfart, militärvetenskap) samverkande enhet bestående av två samflygande stridsflygplan

   Användning: rotechef benämns roteetta och följande plan rotetvåa

   Nästgående enheter:

   • tregrupp – tre samverkande stridsplan
   • grupp – fyra rotevis verkande stridsplan (två rotar)
   • fyrgrupp – fyra samverkande stridsplan
   • division – åtta gruppvis verkande stridsplan (två grupper)

   Sammansättningar: jaktrote, rotechef, roteetta, roteformation, rotevis, rotetvåa

Översättningar

soldatförsörjande utsett område

• tyska: Distrikt ^(de) m

jaktflyg

• engelska: two ship formation ^(en) twoship ^(en), pair ^(en)
• tyska: Rotte ^(de)

Spanska

Verb

rote

1. böjningsform av rotar

Tyska

Adjektiv

rote

1. böjningsform av rot