rote

Se även Röte.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rote	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rote	roten	rotar	rotarna
Genitiv	rotes	rotens	rotars	rotarnas

rote u

1. (historia) (mellan 1682 och 1901) del av en socken som skulle underhålla en soldat (ryttare, båtsman) med lön och torpställe (soldattorp)

   1990: Svenska soldatnamn : en forskningsöversikt, Mats Wahlberg:

   Samtidigt infördes också s.k. ständigt knektehåll; socknarna indelades i rotar, som var och en ålades att underhålla en soldat med lön och torpställe.

   Etymologi: Av fornsvenska rote.

Översättningar

geografiskt område som ansvarar för att försörja en soldat med lön och soldattorp

• tyska: Distrikt ^(de) m

Spanska

Verb

rote

1. böjningsform av rotar

Tyska

Adjektiv

rote

1. böjningsform av rot