rimturs

Svenska

Substantiv

Böjningar av rimturs	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rimturs	rimtursen	rimtursar	rimtursarna
Genitiv	rimturs	rimtursens	rimtursars	rimtursarnas

rimturs u

1. (nordisk mytologi) (illasinnad) jätte från köldens värld Nivelhem

   1850 (23 jan): Ragnarök. (Barometern):

   Mig tycktes, att framför mitt häpna öga sig bredde Wigrids hundramila slätt; att der jag såg de gamle Asar stånda i vapenskrudar bidande ett anfall af jättebarnen, af Rimtussars slägte.

   2023: Valans Visdom: en jungiansk analytikers tolkning av Eddans skapelsemyt Völuspá, Åsa Liljenroth:

   Och från sina två fötter föder Ymer en son – Thurdgelmer – med sex huvuden, en rimturs, som även den är androgyn, då den blir stamfader och stammoder till ytterligare rimtursar.

   Varianter: rimtuss

   Synonymer: frostjätte

   Etymologi: Genom översättning av eddiska texter av fornnordiska hrímþurs.