rim

Se även Rim och Řím.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rim	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rim	rimmet	rim	rimmen
Genitiv	rims	rimmets	rims	rimmens

rim

1. en vers eller mening som rimmar; en vers där minst två av dess delslut (sista stavelse eller stavelser innan en (kort) paus vid uppläsning av versen) uttalas likadant

   Synonymer: ramsa

   Sammansättningar: julklappsrim, slutrim

   Fraser: rim och reson

2. rimfrost

Översättningar

en vers

• bokmål: rim ^(no) n
• engelska: rhyme ^(en)
• franska: rime ^(fr) f
• jiddisch: גראַם m (gram)
• kymriska: odl f
• polska: rym ^(pl) m
• spanska: rima ^(es)
• tyska: Reim ^(de) m

rimfrost

• bokmål: rim ^(no) m
• tyska: Reif ^(de) m, Rauhreif ^(de) m, Raureif ^(de) m

Bokmål

Substantiv

rim

1. rim

Engelska

Substantiv

Böjningar av rim	Singular	Plural
Nominativ	rim	rims
Genitiv	rim's	rims'

rim

1. rand, kant

   Sammansättningar: The Pacific Rim - länderna i och kring Stilla havet

2. fälg

Verb

Böjningar av rim	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	rim	rims	rim
Preteritum	◀	rimmed	▶
Perfektparticip	◀	rimmed	▶
Presensparticip	◀	rimming, vard. rimmin'	▶

rim

1. sätta kant kring
2. utföra anilingus

Portugisiska

Substantiv

rim m

1. njure