Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av riffraff  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ riffraff riffraffet
Genitiv riffraffs riffraffets

riffraff n

  1. (nedsättande) slödder, pack, pöbel(n); samhällets lägre skikt
    1896 (11 jun): Derbydagen. (Sydsvenska Dagbladet):
    Det är detta metropolens lösa, motbjudande »riffraff», dessa sjåare utan galghumor, dessa trasmän utan sång eller klang i själen, som natten igenom strömmat ut till Epsom, der det har intet att förlora, men möjligen något att vinna - på mer eller mindre hederligt sätt.
    Etymologi: Ursprungligen av fornfranska rif et raf (”rubb och stubb, allt”). Via nederländska rif-raf (medelnederländska rijf ende raf) och/eller engelska riffraff (medelengelska riff and raff).[1]

Källor

redigera
  1. Svenska Akademiens ordbok: "riffraff", läst 2022-01-16.