BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reiner reinene
Genitiv reins reinens reiners reinenes

rein

  1. (däggdjur) ren

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen rein reina
Dativ   reinom   reinom

rein m

  • uttal: /réɪ̯ːn/, /rɑ́ːɳ/, /rɑ́ɪ̯ːn/
  1. ren
    Etymologi: Av fornnordiska hreinn.
    Sammansättningar: reinbrims, reinmusa, reinstúf, reinstyngj

AdjektivRedigera

rein

  1. ren

EngelskaRedigera

SubstantivRedigera

rein

  1. tygel

VerbRedigera

rein

  1. tygla
    Homofoner: rain, reign

FranskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rein  Singular Plural
Maskulinum rein reins

rein m

  1. (anatomi) njure, speciellt hos människor

Se ävenRedigera

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

rein

  • uttal: /ra.i ̯n, rɛ.i ̯n/
  1. regn

AdjektivRedigera

rein

  • uttal: /ra.i ̯n, rɛ.i ̯n/
  1. ren

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av rein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rein reinen reinar reinane

rein

  1. (däggdjur) ren

TyskaRedigera

AdjektivRedigera

Böjningar av rein 
Predikativa former
Positiv rein
Komparativ reiner
Superlativ am reinsten

rein

  1. ren
    Besläktade ord: Reinheit, reinigen
    Sammansättningar: stubenrein, stilrein, unrein

VolapükRedigera

SubstantivRedigera

rein

  1. regn