SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av körfält  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ körfält körfältet körfält körfälten
Genitiv körfälts körfältets körfälts körfältens
 
väg med fyra körfält (två i vardera riktningen)

körfält

  1. (transport) längsgående område av en körbana, oftast något bredare än ett motordrivet fordon, avgränsat av mittlinje (som åtskiljer det från den mötande trafikens område) eller körfältslinje (som åtskiljer körfältet från ett annat körfält, om det finns fler körfält än ett) och avsett för fordon som färdas i samma färdriktning att färdas i på en rad efter varandra (som bildar en så kallad fil)
    Ett fordon ska vid färd på väg (utom vid vissa undantag) framföras i körfältet beläget närmast höger vägkant.
    Sammansättningar: busskörfält, kollektivkörfält, körfältsbyte, körfältspil, körfältsvägvisare
    Jämför: körbana, trottoar, vägren
    Synonymer: (vardagligt) fil, körfil

ÖversättningarRedigera