körfält

Svenska

Substantiv

Böjningar av körfält	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	körfält	körfältet	körfält	körfälten
Genitiv	körfälts	körfältets	körfälts	körfältens

väg med fyra körfält (två i vardera riktningen)

körfält

1. (transport) längsgående område av en körbana, oftast något bredare än ett motordrivet fordon, avgränsat av mittlinje (som åtskiljer det från den mötande trafikens område) eller körfältslinje (som åtskiljer körfältet från ett annat körfält, om det finns fler körfält än ett) och avsett för fordon som färdas i samma färdriktning att färdas i på en rad efter varandra (som bildar en så kallad fil)

   Ett fordon ska vid färd på väg (utom vid vissa undantag) framföras i körfältet beläget närmast höger vägkant.

   Sammansättningar: busskörfält, kollektivkörfält, körfältsbyte, körfältspil, körfältsvägvisare

   Jämför: körbana, trottoar, vägren

   Synonymer: (vardagligt) fil, körfil

Översättningar

kontinuerlig längsgående del av väg

• danska: vejbane u
• engelska: lane ^(en)
• finska: kaista ^(fi)
• franska: file ^(fr) f, voie ^(fr) f
• japanska: 車線 ^(ja) (しゃせん, shasen)
• spanska: carril ^(es)
• tyska: Fahrspur ^(de) f, Spur ^(de) f