róg

Fornnordiska

Substantiv

róg n

1. förtal

   sǫgðu þat mundu vera róg illra manna

2. stridigheter, gräl

   verða einhverjum at rógi

   vara orsaken till missämja

   leiða einhvern nær rógi

   leda in i fejd

Sammansättningar: rógapaldr, rógberari, rógberi, róggirni, rógmálmr, rógmæli, rógsamr, rógsemi, rógsmaðr, rógþorn

Limburgiska

Substantiv

róg n

1. rom (ägg från fisk)

Polska

Substantiv

Böjningar av róg
maskulinum	Singular	Plural
Nominativ	róg	rogi
Genitiv	rogu	rogów
Dativ	rogowi	rogom
Ackusativ	róg	rogi
Instrumentalis	rogiem	rogami
Lokativ	rogu	rogach
Vokativ	rogu	rogi

róg m

• uttal: ruk

1. hörn
2. horn, utskott av ben eller hård hud
3. horn, musikinstrument