prokurator

Svenska

Substantiv

Böjningar av prokurator	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prokurator	prokuratorn	prokuratorer	prokuratorerna
Genitiv	prokurators	prokuratorns	prokuratorers	prokuratorernas

prokurator u

1. (historia, antikens Rom) förvaltare av en provins
2. (historia, Finland) högt uppsatt ämbetsman som utövade tillsyn av lagarna
3. (historia) åklagare

Etymologi: Av latinska procurator (”fullmäktig”), av procura (”fullmakt”).

Se även tesaurus: Förtroendeman, Lagkarl, Ställföreträdare, Ledare

Danska

Substantiv

Böjningar av prokurator	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prokurator	prokuratoren	prokuratorer	prokuratorerne
Genitiv	prokurators	prokuratorens	prokuratorers	prokuratorernes

prokurator u

• uttal: pʁoɡuˈʁɑːtʌ

1. (historia, juridik) ombud

   Diverse: Användningen som en formell titel upphörde 1868.

2. (nedsättande, skämtsamt) advokat

Sammansättningar: prokuratorfif, prokuratorkneb

Polska

Substantiv

prokurator

1. åklagare