pläga

Se även plåga.

Svenska

Verb

Böjningar av pläga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	pläga	plägas
Presens	plägar	plägas
Preteritum	plägade	plägades
Supinum	plägat	plägats
Imperativ	pläga	–
Particip
Presens	plägande, plägandes
Perfekt	(plägad)?

pläga

1. (ålderdomligt) ha som vana; bruka; ofta göra

   Han plägar vara artig.

   Synonymer: bruka

2. (ålderdomligt) förse med något

   Synonymer: undfägna, förpläga

Etymologi: Av fornsvenska plægha av medellågtyska plegen av urgermanska *pleganą, *plehaną ("vårda, ta hand om, oroa sig för"). Besläktat med danska pleje och norska pleie, tyska pflegen och engelska play.

Översättningar

ha som vana

• engelska: be accustomed to
• tyska: pflegen ^(de)