Öppna huvudmenyn

Wiktionary β

pläga

Se även plåga.

SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av pläga  Aktiv Passiv
Infinitiv pläga plägas
Presens plägar plägas
Preteritum plägade plägades
Supinum plägat plägats
Imperativ pläga
Particip
Presens plägande, plägandes
Perfekt   (plägad)?

pläga

  1. (ålderdomligt) ha som vana; bruka; ofta göra
    Han plägar vara artig.
    Synonymer: bruka
  2. (ålderdomligt) förse med något
    Synonymer: undfägna, förpläga
   
Etymologi: Av fornsvenska plægha av medellågtyska plegen[1] av urgermanska *pleganą, *plehaną ("vårda, ta hand om, oroa sig för"). Besläktat med danska pleje och norska pleie, tyska pflegen och engelska play.

KällorRedigera

  1. SAOB: pläga (publ. 1953)