peppar

Svenska

Substantiv

Böjningar av peppar	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	peppar	pepparn
Genitiv	peppars	pepparns

peppar u

1. gemensamt namn på ett flertal mer eller mindre starka kryddor.

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1420 (cirka), som fornsvenska pipar, pepar. Inlånat från latinska piper, av grekiska πέπερι (péperi, ”peppar”).

   Besläktade ord: peppra, pepprad, pepprig, pepprighet, peppring

   Sammansättningar: betelpeppar, chilipeppar, citronpeppar, grönpeppar, jalapeñopeppar, kajennpeppar, kryddpeppar, kubebapeppar, långpeppar, meleguetapeppar, munkpeppar, negerpeppar, pepparbrun, pepparbuske, pepparfrukt, Pepparholm, pepparkaka, pepparkorn, Pepparkusten, pepparkvarn, pepparmint, pepparmynta, pepparodling, pepparriska, pepparrot, pepparrör, pepparsläkte, pepparsprej, pepparstek, pepparströare, pepparsås, pepparväxter, prydnadspeppar, rosépeppar, rödpeppar, sichuanpeppar, spanskpeppar, starkpeppar, svartpeppar, tabascopeppar, vitpeppar

   Fraser: dra dit pepparn växer, gå åt pepparn, peppar och salt, peppar, peppar / peppar, peppar, ta i trä

Översättningar

Översättningar

• afrikaans: peper
• bokmål: pepper ^(no) m
• danska: peber
• engelska: pepper ^(en)
• estniska: pepper ^(et)
• finska: pippuri ^(fi)
• franska: poivre ^(fr)
• grekiska: πιπέρι ^(el)
• indonesiska: lada ^(id)
• isländska: pipar ^(is)
• italienska: pepe ^(it)
• japanska: こしょう ^(ja)
• jiddisch: פֿעפֿער m (fefer)
• koreanska: 후추 ^(ko)
• kroatiska: papar ^(hr) m
• lettiska: pipari
• litauiska: pipirai
• malajiska: lada ^(ms)
• meänkieli: pippuri
• nederländska: peper ^(nl)
• nynorska: pepar m
• polska: pieprz ^(pl)
• portugisiska: pimenta ^(pt)
• rumänska: piper ^(ro)
• ryska: перец ^(ru) m (pérets)
• slovakiska: čierne korenie
• slovenska: poper ^(sl)
• spanska: pimiento ^(es)
• tibetanska: གཡེར་མ (gayer ma)
• tjeckiska: pepř ^(cs)
• turkiska: toz biber
• tyska: Pfeffer ^(de) m
• ungerska: bors ^(hu)
• älvdalska: pipär m

Verb

peppar

1. böjningsform av peppa