påstigning

Svenska

Substantiv

Böjningar av påstigning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	påstigning	påstigningen	påstigningar	påstigningarna
Genitiv	påstignings	påstigningens	påstigningars	påstigningarnas

påstigning

1. (kollektivtrafik) det att (få) stiga på eller ta sig ombord på (oftast ett färdmedel som buss, tåg eller spårvagn)

   Det är avstigning för samtliga resenärer, och ingen påstigning – tåget går ur trafik!

   Antonymer: avstigning