påg

Svenska

Substantiv

Böjningar av påg	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	påg	pågen	pågar	pågarna
Genitiv	pågs	pågens	pågars	pågarnas

påg

1. (skånska) pojke

   Användning: Numera mestadels vardagligt, om alla unga personer av manligt kön från nyfödda bebisar till unga män.

   Etymologi: Ordets ursprung är antingen av det lågtyska ordet pok som betydde barn, eller möjligen ur det finska ordet poika liksom pojke och pojk.

   Sammansättningar: gåsapåg, pågablära, pågadrul

   Hyperonymer: glytt

   Kohyponymer: tös

Översättningar

se pojke