ordningsmakt

Svenska

Substantiv

Böjningar av ordningsmakt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ordningsmakt	ordningsmakten	ordningsmakter	ordningsmakterna
Genitiv	ordningsmakts	ordningsmaktens	ordningsmakters	ordningsmakternas

ordningsmakt

1. myndighet med ansvar för att upprätthålla lag och ordning

   Jämför: gendarm, kriminalvård, polis, sheriff, statsmakt

   Fraser: ohörsamhet mot ordningsmakten

   Användning: Oftast bestämd form.

Översättningar

myndighet med ansvar för att upprätthålla lag och ordning

• tyska: Ordnungsmacht f