omtanke
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av omtanke | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | omtanke | omtanken | omtankar | omtankarna |
| Genitiv | omtankes | omtankens | omtankars | omtankarnas |
omtanke
- (oräknebart) det att sörja för någons eller någots behov, att handla och planera klokt, övervägt, sorgfälligt och med bekymmer och ta hänsyn till olika omständigheter och möjligheter; det att vid sitt handlande tänka sig för; det att visa förtänksamhet, omtänksamhet, omvårdnad[1]
- (ålderdomligt) det att tänka på, hur man (på bästa sätt) ska uppnå ett visst syfte; det att bete sig i eller bemästra en viss situation; det att ordna för framtiden etc.[1]
- (ålderdomligt) det att tänka på eller reflektera, eftertanke, övervägande; även i plural: bekymmer, omsorger[1]