og

Se även òg och óg.

Bokmål

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

   1996: Naiv. Super., Erlend Loe:

   Han løp rundt og badet seg og kastet pinner og andre ting i vannet.

   Han sprang omkring och badade sig och kastade pinnar och andra saker i vattnet.

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Bottniska

Konjunktion

og

• uttal: /ɔː(ɣ)/, /ɔ/, /ɒ/

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Adverb

og

1. också, även

   Ho var 'n fager stiint, å hä tykt a själv åg, sä a no gjernom villt vahl firä å ong-kära.

2. visst

   Han vȧr å tahttu sȯm to hodna.

   Han var visst nödträngd, som tog den där (nämligen till hustru).

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Danska

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Färöiska

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

   1961: Bibeln:

   Í fyrstuni skapaði Guð himmalin og jørðina.

   I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Isländska

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Nynorska

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Älvdalska

Adjektiv

og

1. hög

Konjunktion

og

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av fornnordiska ok, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe