obestånd

Svenska

Substantiv

obestånd

1. (oböjligt) dålig ekonomi, oförmåga att betala sina skulder

   Vanliga konstruktioner: hamna på obestånd, komma på obestånd, råka i obestånd

   Etymologi: Efter tyska Unbestand med samma betydelse; till bestånd.

   Användning: Orden obestånd och insolvens är synonymer i svensk rätt.