SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av norrman  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norrman norrmannen norrmän norrmännen
Genitiv norrmans norrmannens norrmäns norrmännens

norrman

  1. person, speciellt man, från Norge
    1901: Sveriges land och folk, Gustav Sundbärg:
    Gesanter och konsuler äro gemensamma för bägge länderna, och dessa tjänster besättas med såväl norrmän som svenskar, liksom det äfven är sed, att norrmän tjänstgöra i det svenska utrikesdepartementet.
    Besläktade ord: norska

ÖversättningarRedigera