Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av norrman  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norrman norrmannen norrmän norrmännen
Genitiv norrmans norrmannens norrmäns norrmännens

norrman

  1. person, speciellt man, från Norge
    1901: Sveriges land och folk, Gustav Sundbärg:
    Gesanter och konsuler äro gemensamma för bägge länderna, och dessa tjänster besättas med såväl norrmän som svenskar, liksom det äfven är sed, att norrmän tjänstgöra i det svenska utrikesdepartementet.
    Besläktade ord: norska

Översättningar

redigera