Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av norrbagge  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norrbagge norrbaggen norrbaggar norrbaggarna
Genitiv norrbagges norrbaggens norrbaggars norrbaggarnas

norrbagge

  1. (vardagligt, nedsättande) norrman, person från Norge
    2003 (13 sep): Europas tomrum, Europas terror (DN.SE):
    Giriga norrbaggar som tar vårt land, tycker en del svenskar och hotar att tända eld på stugorna.
    1909: Hjärtats oro, Hjalmar Söderberg:
    Därför måste Gud i Norge tänkas hata svenskar och älska norrbaggar, och i Sverige omvänt; och så tänker man sig honom verkligen också, i synnerhet i Norge, där både religionen och nationalhatet äro så mycket livskraftigare än hos oss.