normal
Svenska
redigeraAdjektiv
redigeraBöjningar av normal | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
---|---|---|---|---|
Attributivt | ||||
Obestämd singular |
Utrum | normal | normalare | |
Neutrum | normalt | |||
Bestämd singular |
Maskulinum | normale | normalaste | |
Alla | normala | |||
Plural | normala | |||
Predikativt | ||||
Singular | Utrum | normal | normalare | normalast |
Neutrum | normalt | |||
Plural | normala | |||
Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
Adverbavledning | normalt |
- bruklig, standard, ej avvikande, följer normen
- vanligt förekommande, ordinär, genomsnittlig
- (matematik) vinkelrät; bildande en rät vinkel gentemot
- Nordisk familjebok Hydrostatik, 1884: Tryckets riktning är normal mot [kärlets väggar], emedan det skall upphäfva trycket på partikeln, som är i beröring med kärlväggen.
- Synonymer: ortogonal
- Antonymer: parallell, tangentiell, antiparallell
- Se även: ortonormal
- Besläktade ord: norm, normalisera, normalitet
Översättningar
redigerabruklig
- bokmål: normal (no)
- engelska: normal (en), ordinary (en), unexceptional (en), conventional (en), common (en)
- finska: normaali (fi)
- franska: normal (fr)
- isländska: eðlilegur (is)
- italienska: normale (it)
- kvänska: normaali
- nederländska: normaal (nl)
- polska: normalny (pl)
- portugisiska: normal (pt)
- tyska: normal (de), gewöhnlich (de)
Substantiv
redigeraBöjningar av normal | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | normal | normalen | normaler | normalerna |
Genitiv | normals | normalens | normalers | normalernas |
normal
- (matematik) en linje eller vektor som är vinkelrät mot en given yta eller kurva
- Sammansättningar: ytnormal, enhetsnormal, normalvektor