Se även Norm.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av norm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ norm normen normer normerna
Genitiv norms normens normers normernas

norm

  1. något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster
    Synonymer: handlingsregel, förebild
    Sammansättningar: heteronorm
  2. (matematik, på ett vektorrum V över K) en funktion   som uppfyller kraven, för varje   och  ,
    1.   med likhet omm  
    2.  
    3.  
  3. (matematik) norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor
    Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)
    Sammansättningar: pseudonorm, seminorm
 
Besläktade ord: normal, normativ, normativitet, normera, normering
Sammansättningar: normbildande, normföreställning, normförskjutning

Översättningar

redigera