norm

Se även Norm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av norm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norm	normen	normer	normerna
Genitiv	norms	normens	normers	normernas

norm

1. något som anses vara normalt; (oskriven eller icke lagstiftad) "regel", rättesnöre, mönster

   Synonymer: handlingsregel, förebild

   Sammansättningar: heteronorm

2. (matematik, på ett vektorrum V över K) en funktion $\|\cdot \|:V\to \mathbb {R}$ som uppfyller kraven, för varje $u,v\in V$ och $a\in K$,
   1. $\|v\|\geq 0$ med likhet omm $v=0$
   2. $\|av\|=|a|\|v\|$
   3. $\|u+v\|\leq \|u\|+\|v\|$
3. (matematik) norm av vektor (enligt föregående definition); längd av vektor

   Synonymer: absolutbelopp (vardagligt), belopp (vardagligt), längd (i synnerhet i ändligdimensionella rum)

   Sammansättningar: pseudonorm, seminorm

Besläktade ord: normal, normativ, normativitet, normera, normering

Sammansättningar: normbildande, normföreställning, normförskjutning

Översättningar

det som anses normalt

• bokmål: norm ^(no)
• engelska: norm ^(en)
• franska: norme ^(fr) m
• ryska: норма ^(ru) f
• spanska: norma ^(es) f
• tyska: Norm ^(de) f

matematik, funktion

• engelska: norm ^(en)