nicka

Svenska

Verb

Böjningar av nicka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	nicka	nickas
Presens	nickar	nickas
Preteritum	nickade	nickades
Supinum	nickat	nickats
Imperativ	nicka	–
Particip
Presens	nickande, nickandes
Perfekt	nickad

nicka

1. röra huvudet upp och ner, ofta i samband med samtycke eller godkännande

   Han nickade blygt som svar på frågan.

2. röra huvudet litet upp och ner som en hälsning för att visa sin respekt eller vördnad

   1906 (17 dec): En julottefärd. (Folket), August Strindberg:

   Han fattar tömmarne, frågar ännu en gång, om intet är glömt; smäller med piskan, nickar uppåt fönstren på sitt gamla trähus, och så bär det av.

3. (fotboll) stöta till en boll med hjälp av huvudet

   Anfallaren nickade in bollen i målet.

Se även

• nicka till

Översättningar

röra huvudet upp och ner

• bokmål: nikke ^(no)
• engelska: nod ^(en)
• finska: nyökyttää ^(fi)
• franska: acquiescer ^(fr)
• japanska: 頷く (うなずく, unazuku)
• nederländska: knikken ^(nl)
• tyska: nicken ^(de)

stöta till boll

• bokmål: nikke ^(no), heade
• engelska: head ^(en)
• nederländska: koppen ^(nl)
• portugisiska: cabecear ^(pt)
• tyska: köpfen ^(de)