Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av nicka  Aktiv Passiv
Infinitiv nicka nickas
Presens nickar nickas
Preteritum nickade nickades
Supinum nickat nickats
Imperativ nicka
Particip
Presens nickande, nickandes
Perfekt nickad

nicka

  1. röra huvudet upp och ner, ofta i samband med samtycke eller godkännande
    Han nickade blygt som svar på frågan.
  2. röra huvudet litet upp och ner som en hälsning för att visa sin respekt eller vördnad
    1906 (17 dec): En julottefärd. (Folket), August Strindberg:
    Han fattar tömmarne, frågar ännu en gång, om intet är glömt; smäller med piskan, nickar uppåt fönstren på sitt gamla trähus, och så bär det av.
  3. (fotboll) stöta till en boll med hjälp av huvudet
    Anfallaren nickade in bollen i målet.

Se även redigera

Översättningar redigera