naturbegåvning

Svenska

Substantiv

Böjningar av naturbegåvning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	naturbegåvning	naturbegåvningen	naturbegåvningar	naturbegåvningarna
Genitiv	naturbegåvnings	naturbegåvningens	naturbegåvningars	naturbegåvningarnas

naturbegåvning

1. begåvning som en person har från födelsen
2. person med en sådan begåvning

Översättningar

begåvning som en person har från födelsen

• finska: luonnonlahja, avu ^(fi)
• tyska: Naturbegabung f

person med en sådan begåvning

• finska: luonnonlahjakkuus
• japanska: 天才 ^(ja) (てんさい, tensai)
• tyska: Naturbegabung f