Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av begåvning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ begåvning begåvningen begåvningar begåvningarna
Genitiv begåvnings begåvningens begåvningars begåvningarnas

begåvning

  1. djup kunskap eller djup färdighet inom något område, särskilt medfödd eller naturligt (spontant) utvecklad
    Han tycks ha en stor begåvning för huvudräkning.

Synonymer

redigera
  • talang, ådra, anlag, begåvning, gåva, själsförmögenhet, kapacitet, virtuositet, geni, snille

Sammansättningar

redigera

Översättningar

redigera

Se även

redigera