mingång

Svenska

Substantiv

Böjningar av mingång	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mingång	mingången	mingångar	mingångarna
Genitiv	mingångs	mingångens	mingångars	mingångarnas

mingång n

1. (teknik) gruvgång
2. (biologi) gång i växt, grävd av skadedjur
3. (militärt) gång grävd under befästning som ska sprängas med mina

   2020: Renegater, s. 489, Klas Östergren:

   Krutröken må vara skingrad, men ett gammalt slagfält har sina mingångar, om än det beträds blott i tanken.

   Synonymer: mingalleri