metropolit

Svenska

Substantiv

Böjningar av metropolit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	metropolit	metropoliten	metropoliter	metropoliterna
Genitiv	metropolits	metropolitens	metropoliters	metropoliternas

metropolit

1. innehavare av ett högt ämbete (högre än ärkebiskop) i den grekisk-ortodoxa kyrkan

   Besläktade ord: metro, metropol, metropolitdöme, metropolitisk

   1896: Svenska Dagbladet, 27 maj:

   Tsaren uppläste inför Petersburgs metropolit den ortodoxa trosbekännelsen och ikläddes manteln med Andreasordens briljantprydda kedja. Efter böner och handpåläggelse af samme metropolit tog tsaren ur dennes hand kejsarkronan, sammansatt af gnistrande diamanter, och satte den på hufvudet. Nu räcktes honom af metropoliten äpplet och spiran, som prydes af Orlovdiamanten.

Översättningar

innehavare av ett högt ämbete

• belarusiska: мітрапалі́т m
• bokmål: metropolitt m
• bulgariska: митрополи́т m
• danska: metropolit u
• engelska: metropolitan ^(en)
• esperanto: metropolito ^(eo) m
• estniska: metropoliit
• finska: metropoliitta ^(fi)
• franska: métropolite ^(fr) m
• nynorska: metropolitt m
• polska: metropolita ^(pl) m
• rumänska: mitropolit ^(ro) m
• ryska: митрополи́т ^(ru) m
• slovakiska: metropolita m
• slovenska: metropolit m
• spanska: metropolitano m
• tyska: Metropolit m
• ukrainska: митрополи́т m