metropol

Svenska

Substantiv

Böjningar av metropol	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	metropol	metropolen	metropoler	metropolerna
Genitiv	metropols	metropolens	metropolers	metropolernas

metropol

1. (kulturgeografi, vardagligt) storstad

   Etymologi: Från grekiska μητρόπολις (mētrópolis, ”moderstad”), som var benämningen på grundarstaden i en provins eller, enligt kanonisk rätt, säte för ärkebiskopen i ett ärkebiskopsdöme i antikens Grekland.

   Besläktade ord: metro, metropolit, metropolitdöme, metropolitisk

Översättningar

se storstad