bimetall

Svenska

Substantiv

Böjningar av bimetall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bimetall	bimetallen	bimetaller	bimetallerna
Genitiv	bimetalls	bimetallens	bimetallers	bimetallernas

bimetall

1. (metallurgi) tunn remsa av två hopfogade metaller (inte legering) som böjer sig vid upphetsning på grund av att metallerna utvidgar sig olika

   Se även: expansion

Översättningar

tunn remsa

• bokmål: bimetall n
• engelska: bimetal ^(en)
• tyska: Bimetall n