Wiktionary

menn

Bokmål redigera

Substantiv redigera

menn

  1. böjningsform av mann

Bottniska redigera

Pronomen redigera

menn m

  • uttal: ménː/, /mɛ́nː
  1. min (possessivt pronomen maskulinum singularis)
    Menn son ér mykjið bráðgør.
    Min son är mogen för sin ålder.
    der a skógum mínum
    på min skog
    Etymologi: Av fornnordiska mínn.
    Grammatik: Relativt sjøłfs menn, femininum nominativ mín eller mí, ackusativ mín’ eller mennar, dativ mínum, neutrum mett, pluralis mín’.

Substantiv redigera

menn m pl

  1. böjningsform av mænn

Konjunktion redigera

menn

  1. men

Färöiska redigera

Substantiv redigera

menn

  1. böjningsform av maður

Isländska redigera

Substantiv redigera

menn

  1. böjningsform av maður

Älvdalska redigera

Pronomen redigera

menn

  1. min (possessivt pronomen maskulinum singular)
    Se även: mąi, mett
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=menn&oldid=3802181”