menn

Bokmål

Substantiv

menn

1. böjningsform av mann

Bottniska

Pronomen

menn m

• uttal: /ménː/, /mɛ́nː/

1. min (possessivt pronomen maskulinum singularis)

   Menn son ér mykjið bráðgør.

   Min son är mogen för sin ålder.

   der a skógum mínum

   på min skog

   Etymologi: Av fornnordiska mínn.

   Grammatik: Relativt sjøłfs menn, femininum nominativ mín eller mí, ackusativ mín’ eller mennar, dativ mínum, neutrum mett, pluralis mín’.

Substantiv

menn m pl

1. böjningsform av mænn

Konjunktion

menn

1. men

Färöiska

Substantiv

menn

1. böjningsform av maður

Isländska

Substantiv

menn

1. böjningsform av maður

Älvdalska

Pronomen

menn

1. min (possessivt pronomen maskulinum singular)

   Se även: mąi, mett