BokmålRedigera

SubstantivRedigera

menn

  1. böjningsform av mann

BottniskaRedigera

PronomenRedigera

menn m

  • uttal: /ménː/, /mɛ́nː/
  1. min (possessivt pronomen maskulinum singularis)
    Menn son ér mykjið bráðgør.
    Min son är mogen för sin ålder.
    der a skógum mínum
    min skog
    Etymologi: Av fornnordiska mínn.
    Grammatik: Relativt sjøłfs menn, femininum nominativ mín eller , ackusativ mín’ eller mennar, dativ mínum, neutrum mett, pluralis mín’.

SubstantivRedigera

menn m pl

  1. böjningsform av mænn

KonjunktionRedigera

menn

  1. men

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

menn

  1. böjningsform av maður

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

menn

  1. böjningsform av maður

ÄlvdalskaRedigera

PronomenRedigera

menn

  1. min (possessivt pronomen maskulinum singular)
    Se även: mąi, mett