medgärningsmannaskap

Svenska

Substantiv

Böjningar av medgärningsmannaskap	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	medgärningsmannaskap	medgärningsmannaskapet
Genitiv	medgärningsmannaskaps	medgärningsmannaskapets

medgärningsmannaskap n

1. (juridik) det att i samförstånd med andra begå brott

   Se även: samverkan, medhjälp, medverkan, anstiftan