Svenska

redigera

-skap

  1. (suffix) det att /som person/ ha egenskapen att vara
    nybörjarskap (det att ha egenskapen att vara nybörjare)
    utanförskap (det att ha egenskapen att vara utanför /en social grupp/)
  2. (suffix) område där det finns /något/, eller som är en del av /något/
    grannskap (ett område där de som bor kan kalla varandra för grannar)
    landskap (en mindre del av ett land, men som inte är ett län)
 
Grammatik: Ord som slutar med suffixet -skap kan antingen vara utrum (n-genus) eller neutrum (t-genus). Detta gäller främst betydelse 1, då t.ex. vänskap är utrum och broderskap är neutrum. Ordet släktskap kan vara både utrum och neutrum, men från början var det ordet utrum. Vad gäller betydelse 2 så är dessa ord alltid neutrum.
Etymologi: Av fornsvenska -skaper, av fornnordiska -skapr, av urgermanska *-skapiz.
Sammansättningar: adelskap, bekantskap, beredskap, borgerskap, boskap, broderskap, brödraskap, budskap, djävulskap, dryckenskap, dårskap, egenskap, faderskap, fiendskap, författarskap, galenskap, gemenskap, grannskap, herrskap, jävelskap, kamratskap, kunskap, kvinnskap, ledarskap, manskap, medborgarskap, medlemskap, moderskap, mästerskap, okunskap, redskap, räkenskap, släktskap, systerskap, sällskap, talmanskap, vetenskap, vetskap, vänskap, värdskap, äktenskap

Översättningar

redigera