Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av medalj  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ medalj medaljen medaljer medaljerna
Genitiv medaljs medaljens medaljers medaljernas

medalj

  1. en bricka av ett metallmaterial som används som belöning eller pris
    1839: Biografiskt lexicon öfver namnkunnige svenske män (Leffler & Sebell):
    Det blefve för vidlyftigt att uppräkna alla de många uppdrag G. sedan fick att förfärdiga medaljer och medaljoner; [...]
    Synonymer: skådepenning
    Etymologi: Liksom danska medalje, tyska Medaille, engelska medal från franska médaille, av italienska medaglia, av medellatin medalia, ("litet mynt"), från latinska metallum.
    Sammansättningar: bragdmedalj, bronsmedalj, förtjänstmedalj, guldmedalj, hedersmedalj, medaljceremoni, medaljchans, medaljgravör, medaljhopp, medaljkandidat, medaljkonst, medaljliga, medaljongporträtt, medaljplats, medaljregn, medaljsamling, medaljskörd, medaljstrid, medaljtorka, medaljutdelning, mästerskapsmedalj, OS-medalj, silvermedalj, svärdsmedalj, tapperhetsmedalj, Vasamedalj
    Besläktade ord: medaljong, medaljör, medaljera, medaljering
    Se även tesaurus: Titulatur, Penningväsen, Äretecken, Framgång, Minnesmärke, Beteckning

Översättningar redigera