marsk

Svenska

Substantiv

Böjningar av marsk 1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	marsk	marsken	marskar	marskarna
Genitiv	marsks	marskens	marskars	marskarnas

Böjningar av marsk 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	marsk	marsken	marsker	marskerna
Genitiv	marsks	marskens	marskers	marskernas

marsk

1. (egentligen förkortning för marskalk) hög (militär) ämbetsman i äldre tid

   Etymologi: Av fornsvenska marsker, förkortning av marskalker, av medellågtyska marschalk (”stallmästare, rytterimästare”).

2. låglänt kustområde med goda odlingsförhållanden

   Etymologi: Av lågtyska marsch.