manskap

Svenska

Substantiv

Böjningar av manskap	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	manskap	manskapet	manskap	manskapen
Genitiv	manskaps	manskapets	manskaps	manskapens

manskap

1. grupp personer som utför ett arbete

   Hyponymer: besättning

   Användning: Särskilt vanligt för att beskriva fartygsbesättning och soldater.

2. (militärhistoria, artilleri) pjäsbesättning utgjord av de lägsta befälsgraderna: konstapel, lärkonstapel samt meniga hantlangare

   Användning: Manskapet utgjordes av de lägsta befälsgraderna: konstapel (näst lägsta underbefälsgraden) och lärkonstapel (lägsta underbefälsgraden), samt meniga hantlangare. Vanligen ingick fyra hantlangare, två lärkonstaplar och en konstapel per pjäs med sistnämnda som pjäschef. Pjäserna sammanhölls vanligen två och två med en underofficer (eller en fänrik) som chef. Var pjäsen tillräckligt svår (grovkalibrig) fanns större manskap med ytterligare en konstapel.

   Synonymer: servismanskap

Översättningar

grupp personer som utför ett arbete

• tyska: Mannschaft ^(de) f