mägen

Se även Mägen och magen.

Svenska

Substantiv

mägen n (oräknebart)

1. (dödform) kraft, styrka

   1556: Wårs Herras Jesu Christi pina och vpståndelse, Olaus Petri:

   Macht och mägen war honom förgåt.

   Makt och mägen var honom (Jesus) förgått.

   Etymologi: Från fornsvenska mæghin, av fornnordiska megin i samma betydelse, från ett urgermanska *maginą. Rotbesläktat med svenska mekanik, grekiska μηχανή (”verktyg”). Dödform sedan innan modern tid.