lyss

Svenska

Verb

Böjningar av lyss	Aktiv
Infinitiv	lyss
Presens	lyss
Preteritum	lyddes
Supinum	(lytts)
Imperativ	lyss
Particip
Presens	–
Perfekt	–
Not: Supinumformen är ovanlig.

lyss

1. (poetiskt) lyssna

   1861: Romeo och Julia, William Shakespeare, översättning av Carl August Hagberg:

   Julia: Hvem är du der, som dold i natten smyger och lyss till mina tankar?

   Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge. (Heidenstam: Åkallan och löfte)

   Han kröp i en fart upp ur den djupa gropen, höll andan, blickade spejande ut i mörkret och lyddes.

   Vanliga konstruktioner: lyss till, lyss efter, lyss på

   Varianter: lydas

   Etymologi: Av presensformen av verbet lydas, lyds som sedermera blev lyss. Jämför ids av idas, och leds av ledas. Ytterst av fornsvenska lyþas.

   Besläktade ord: ljuda, lyda