Se även Idas.

Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av idas  Aktiv
Infinitiv idas
Presens ids, ides
Preteritum iddes
Supinum itts, idats
Imperativ (ids)
Particip
Presens
Perfekt

Not:

Se diskussion angående vissa former.

idas (norrländska, finlandssvenska, västgötska)

  1. (deponens, modalt hjälpverb) orka; ha energi eller engagemang nog för att utföra en viss handling
    Jag ids inte ta ut soporna nu.
    Ids du gå en sväng med hunden?
    Om jag hade idats, skulle jag ha städat ordentligare.
    Användning: Används ofta negerat: jag ids inte; han iddes inte.
    Etymologi: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. idhas, reflexiv form av idha 'vara verksam'.
    Besläktade ord: id (träget arbete)
  2. böjningsform av ida

Översättningar redigera

Estniska redigera

Adverb redigera

idas

  1. österut

Portugisiska redigera

Substantiv redigera

idas

  1. böjningsform av ida

Spanska redigera

Substantiv redigera

idas

  1. böjningsform av ida