lucia

Se även Lucia och Lucía.

Svenska

Substantiv

Böjningar av lucia 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lucia	lucian	lucior	luciorna
Genitiv	lucias	lucians	luciors	luciornas
Not: Som förled i sammansättningar används ibland lucie-.

lucia (1)

lucia

1. flicka eller kvinna (klädd i vita kläder och med ljus i håret) som går främst i luciatåget på luciadagen

   Idag startar omröstningen för att utse årets lucia.

   Etymologi: Belagt sedan 1845. Från Lucia, namn på Syrakusas skydds­helgon (300-talet); från latinets lu´x (genitiv lu´cis) '(ett) ljus'.

   Besläktade ord: lussa, lusse-

   Sammansättningar: luciadagen, luciafest, lucialinne, luciatåg

2. kortform för luciadag (oböjligt)

   Vi ska fira lucia i kyrkan.

   Etymologi: Belagt sedan 1662. Samma ursprung som lucia (1).

Se även: stjärngosse, pepparkaksgubbe, pepparkaksgumma, tomte, tärna