Svenska

redigera

Substantiv

redigera

läs- och skrivkunnighet u

  1. förmågan att kunna läsa och skriva
    1969: Gud och fosterlandet: studier i hundra års skolpropaganda, Herbert Tingsten:
    Folkundervisningen blev tidigt allmän, och även om den ofta var ytterligt mager, bör nästan varje barn ha bibringats, jämte läs- och skrivkunnighet, en fond av trosföreställningar och värderingar.
    2004: Sphinx (Finska Vetenskaps-Societeten):
    En fråga som inställer sig är huruvida det bland de breda befolkningslagren i 1700-talets Sverige (med Finland) utvecklades också andra läs- och skrivkunnigheter under den förindustriella perioden.
    2013: Pakistan vid avgrundens rand, Ahmed Rashid (översatt av Emeli André):
    Läs- och skrivkunnigheten ligger på bedrövliga 57 procent, den lägsta nivån i Sydasien.
    2018: Väggarnas vittnesbörd: graffiti och inskrifter berättar om livet i Romarriket, Dominic Ingemark:
    I städerna förekom som vi sett det skrivna ordet vart man än vände sig, så frågan är hur pass omfattande läs- och skrivkunnigheten var?
    Synonymer: litteracitet (anglicism, mindre vanligt)

Översättningar

redigera