kronolekt

Svenska

Substantiv

Böjningar av kronolekt	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kronolekt	kronolekten	kronolekter	kronolekterna
Genitiv	kronolekts	kronolektens	kronolekters	kronolekternas

kronolekt

• uttal: krʊn.ʊˈlɛkt

1. (lingvistik) språkbruk typiskt för en specifik åldersgrupp

   2010: Kronolekt (Språktidningen), Fredrik Lindström:

   I dagens Sverige ligger de växande klyftorna mellan generationerna, och vi får en svenska som alltmer kan indelas i olika kronolekter.

   Jämför: dialekt, etnolekt, idiolekt, sexolekt, sociolekt