krigsman

Svenska

Substantiv

Böjningar av krigsman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krigsman	krigsmannen	krigsmän	krigsmännen
Genitiv	krigsmans	krigsmannens	krigsmäns	krigsmännens

krigsman u

1. (ålderdomligt, militärt) krigare, soldat, veteran (som har krigat)

   1942: Soldatinstruktion för infanteriet:

   Krigsman skall frukta Gud och vara Konungen huld och trogen.

   Sammansättningar: krigsmannabana, krigsmannabefattning, krigsmannabeställning, krigsmannaed, krigsmannaerinran, krigsmannased, krigsmannasällskap, krigsmannavis, krigsmannaära, krigsmansbeställning, krigsmansbonde, krigsmansed, krigsmanshemman, krigsmanshospital, krigsmanshus, krigsmansjordebok, krigsmanskassa, krigsmansorden, krigsmanspräst, krigsmansrock, krigsmansämbete

   Besläktade ord: krigsmanskap

Översättningar

se krigare

se soldat