krigföring

Svenska

Substantiv

Böjningar av krigföring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krigföring	krigföringen	krigföringar	krigföringarna
Genitiv	krigförings	krigföringens	krigföringars	krigföringarnas

krigföring

1. det att aktivt delta i en väpnad konflikt mellan flera parter, exempelvis nationer, stater och arméer

   Fraser: psykologisk krigföring

   Varianter: krigsföring (den kortare varianten "krigföring" är mycket vanligare än "krigsföring")

   Gustav II Adolf är mest känd för sin krigföring.

Översättningar

det att aktivt delta i en väpnad konflikt

• bokmål: krigføring m
• engelska: warfare ^(en)
• finska: sodankäynti ^(fi)
• tyska: Kriegführung ^(de) f, Kriegsführung ^(de) f